Visum

Så var då mitt visum fixat. UNDERBART!! Blev en tur upp till Sthlm i torsdags. Kände mig som en slusk som masade mig ut till ambassaderna. Lagom fräsch efter att ha varit uppe sen kl 3. Men men, kan ju inte ha sett ut som en terrorist iaf för jag kom ju igenom säkerhetskontrollerna;) Men det var nära där ett tag att jag la ner planerna på college i USA. För väl inne i det där lilla säkerhetsbåset så står det världens charmigaste kille, jag blev nästan lite kär där och då… Jag som är emot allt vad förhastade beslut heter, och tycker mest att romantik är tjaffs, hade mer än gärna skitit i allt och left happily ever after med denna trevliga gosse. Nja, nästa i alla fall;)

Men så blev det ju inte, in med mig på ambassaden. Var mest skönt att få sitta där inne och tina upp lite. Det där med att man inte känner sina fötter då man har vart ute i kylan länge är ju bara bluff och båg!! Om jag kände mina fötter?? Trodde nästan tårarna skulle komma fram men insåg att det hade inte gjort sig så bra tillsammans med mitt skakfenomen på händerna, de hade ju trott att det var världens psykbryt som ansökte om visum. Så jag samlade mig, hade en intervju på mindre än en minut och önskade damen i luckan en trevlig dag. Sen var visumet mitt;)

Sen räddade Sofia mig och vi hade en dag på stan innan det var dags att bege sig hemåt igen. Blev förseningar på grund av påkörning. Framgick aldrig vad det var som hade blivit påkört dock.. Jag kom hem i ett stycke och somnade gott i min säng efter midnatt.

Dagen därpå låg passet och väntade på mig på posten. Och nu är det åtta dagar tills jag sitter uppe i luften någonstans mitt över Atlanten i detta nu. Om jag är nervös?? Vad tror ni??;) JA!! Skitnervös, fjärilarna i magen är som tokiga, men det hör till. I alla fall intalar jag mig det:)

Nu är det dags att återgå till packningen, jag har aldrig vart någon stjärna på vad man ska ha med sig. Allra minst då man ska vara borta i 8 månader. Jag kör inte efter less is more kan vi väl sammanfatta det hela med;)