Sista helgen med gänget…

Så kom då fredagen.. Tillbringade dagen med att åka och shoppa med Naivy. Hade en del som var tvunget att inhandlas inför lördagen (alla hjärtans dag). Vi åkte även och hälsade på en kompis till Naivy som jag är lite bekant med också eftersom hon var här redan på min tid. Hon fyllde ialla fall 27 år så vi åkte dit med lite tårta och överraskade henne innan vi fortsatte vår shopping.

På kvällen sen slängde jag ihop lite chili con carne till middag och Jade hjälpte mig med riset, något som kanske inte var så lyckat…haha. Min mat fick högsta betyg i alla fall, och Naivy åt så det sprutade ur öronen (senare stal hennes mexikanska vänner resterna så jag tror det var ett gott tecken;). Vilket jag ansåg var ett gott betyg eftersom det är ett mexikanskt recept;) Sen satt jag och jeff kvar och pratade lite innan Ylva kom över och snek sig lite mat;)

Vi hade sedan innan bestämt att vi skulle gå på bio och se Confessions of a shopaholic. Men när jeff och jag satt och snackade tidigare under kvällen så undrade han varför jag alltid skulle välja så dåliga filmer. Så sa jag det att om du hittar någon bättre så är du välkommen att ta med oss på den. Så han satte sig ju direkt och gjorde research, till slut enades vi om Slumdog millionaire. Jeff suktade dock efter lite beröm eller ngt och sa att inte vill väl ni unga tjejer ha med en gamling som mig. Jag kontrade och sa att vill jag att du ska dra åt helvete så har jag inga problem med att säga det!!

Så sagt och gjort, vi gick och såg på Slumdog millionaire som var en helt galet bra film! Alla tre satt som klistrade! Det var kanon! Se den! Jeff var dock ledsen att han hade missat chansen att bjuda oss på middag. Så jag sa att det gick bra att kompensera det med att ta ut oss på efterrätt.

Och det gjorde han. Efter filmen åkte vi till Cracker Barrel där vi intog olika godsaker:) Sen masade vi oss hemåt och tittade på College roadtrip innan vi Ylva begav sig hemåt till sina trakter. Jeff och jag satt dock kvar och glodde på Scarface tills vi var så trötta att vi sa god natt. Då insåg jag dock att jag kunde inte sova än. Jag hade alla hjärtans dag saker kvar att fixa. Så sådär framåt morgontimmarna snickrade jag ihop lite kort, alltid ute i god tid…hmmm…

Så kom lördagen och jag var bjuden på brunch hos Donna och company. Så var där i några timmar och åt gott och hade det mysigt. Sen åkte jag och barnen över till Sylvan där vi bytte alla hjärtans dag presenter;) Fick gulliga hemmagjorda kort. Kände mig hemsk som inte hade ngt till Jeff först, han är ju rätt ensam. Så på fredagen hittade jag något som inte var så gulligulligt. En ask, visserligen formad som ett hjärta, men den såg ut som Svampbob med ett jättestort flin och var gjort i något svampliknande material så det tog bort kärleksfaktorn på den;) Den var fylld med hamburgegodis och jag tror han blev glad över att inte vara bortglömd!

Sen var vi alla (Naivy hade sin lediga helg) ute och lekte och cyklade. Vi spelade kubb och alla olika trädgårdsspel jag har haft med mig tidigare. Hade en riktig mysig eftermiddag. På kvällen åkte vi och såg på Hotel for dog på bio. Efteråt tryckte vi ihop oss i en fotoautomat och tog roliga bilder. Har några av dem som hänger på mitt kylskåp här nu;)

När vi kom hem så spelade vi lite rockband, och jag sög inte…hahaha…tro det eller ej men vi klarade alla låtar och ändå spelade jag bas. Jag var grymt imponerad över mig själv, och de andra var nog lika imponerade de;) Vi hade sjukt roligt i alla fall och gick in för det till hundratio procent.

När klockan började bli elva så ringde Donna. Hon ville komma över med en present och säga hej då. Så jag sa till henne att jag skulle vara ute på uppfarten om 5 min. För det har ju alltid varit så att hon inte får kliva innanför dörren hos Jeff. Men när jag hade lagt på så frågade Jeff vad det gällde och jag sa som det var, men han bara ”ring upp henne igen och säg att hon kan komma in, det är ju bara fånigt att ni ska stå på uppfarten”. Eyy what??

Donna var nog lika chockad som jag men hon kom mycket riktigt 10 minuter senare. Hon satt ett tag och tittade på oss när vi spelade rockband, och alla skrattade och hade roligt. Väldigt sjuk känsla det där för alla av oss tror jag, Jeff och Donna hemma hos Jeff och vi hade alla trevligt. Skumt men roligt. Sen slängde vi barnen i säng och Donna och jag satt och pratade.

Jag fick inte ett avskedskort den här gången, men ett längtan tills vi ses igen kort och lite andra småsaker. Efter att vi hade pratat i en timme eller så så var det dags att säga hej då. Inte så farligt den här gången men jag hatar alltid att säga hej då.

Sen hängde jag nere framför tv;n med Jeff ett tag innan det var dags att packa ihop det sista. Efter att Jeff hade varit så konstig den första dagen var allt tillbaks som vanligt. Vi pratade och hade en jättebra vecka, istället ignorerade han Naivy och gör tydligen fortfarande det. Vet inte vad hans grej är men jag hade det bra i alla fall så ska inte klaga!

Till slut knödde jag mig ner i sängen hos Jade. Ja, det var där jag sov under hela min vistelse. Lekrummet där bäddsoffan står var nämligen fylld med leksaker, julklappar och annat och jag kände inte för att röja upp det för att kunna sova där. Och eftersom Jade bara sover hos Jeff tre gånger i veckan och har en STOR säng så bestämde jag mig för att ta den istället. Det funkade fint, lite krig om täcket bara:)

På morgonen sen hann vi bara slänga i oss lite frukost innan det var dags för mig att åka till flygplatsen. Vi lastade in allt i bilen. Och precis som alla andra gånger då dem har tagit mig till flygplatsen så var det en ganska tyst stämning i bilen. Samtidigt så grät vi inte som vi har gjort de andra två gångerna så det kändes som det skulle bli lättare att säga hej då…

Efter att ha checkat in allt mitt bagage så gick vi så långt vi kunde komma innan det var dags att ta farväl. Jeff var ju sitt gamla vanliga osentimentala jag och sa typ ”vi ses ju om ett par månader bara”. Jake talade om att han tyckte det var en väldigt tråkig dag för att jag skulle åka, och han önskade att jag kunde stanna för alltid. Gav både Jeff och Jake kramar innan det var dags att ta farväl av Jade.

Jag trodde verkligen att det skulle bli lätt att säga hej då den här gången i och med att jag visste att jag skulle få se dem om 4 månader igen. Men när jag vänder mig om ser jag att Jade storgråter och då började ju jag tjuta jag med;) Så vi stod där och kramades och grät så det stod härliga till innan jag var tvungen att gå igenom säkerhetskontrollen.

Jag kramade och pussade mina barn en extra gång och sen var det dags att säga hej då, eller see you later kanske passade bättre men det kändes inte så just då. Tårarna rullade ner för mina kinder då jag satte mig på planet. Hade verkligen trott att jag skulle klara det utan, men icke..

Jag hatar att säga farväl. Jag tycker inte om att säga farväl till min familj och mina vänner där hemma, och inte heller  till dem här.

Så något nedstämd anlände jag till Los Angeles. När jag kollade mina meddelanden sedan så hade jag fått från Donna och barnen att ”vi saknar dig redan och har gjort en nedräkningskalender tills vi ses igen. Att få se dig nu mitt i vintern var den bästa överraskning vi någonsin kunde ha fått. Vi älskar dig”

Kortsagt jag hade två underbara veckor och som alltid längtar jag tills jag får se dem igen, missförstå mig inte: jag trivs bra här med. Men inget i USA kommer någonsin att vara som Blue Bell. Det här är ett äventyr, men Blue Bell är hemma när det kommer till USA. Och i juni får jag se dem igen! Innan dess ska jag dock få se min egna familj som kommer om 5 veckor idag:) Ska bli så kul! Längtar!

fortsättning till inlägget nedan…

Sen tog vi barnen till Oak Lane för Jade skulle ha utvecklingssamtal. Och hör och häpna: Jeff och Donna var i samma rum! Det är nämligen så att under tiden jag har varit borta så har dem blivit vänner. Nu för tiden ringer dem varandra var och varannan dag för att kolla av läget med barnen och allt. Dem kan träffas öga till öga och samtala i vänlig ton. Detta är fortfarande en chock för mig!!

Vi talar om människorna som när jag kom dit var ”Emma, hälsa Donna detta”, ”Emma, hälsa Jeff detta” för att dem inte kunde prata med varandra. Jag var förbjuden att prata med Donna, inte för att jag brydde mig om det men ändå.. Dem kunde inte vara närmare varandra än 100 m och turades om att snacka med barnen vid konserter för dem ville inte ens se varandra. Och nu helt plötsligt är dem vänner. Missförstå mig inte, jag tycker det är jättebra! Men det känns sjukt, dem hatade varandra senast i somras och nu är dem bundis.. Känns skumt, jag har nästan växt upp i deras hat kan man säga och nu är allt normalt. Naivy tyckte tex att dem hade haft en väldigt sund skilsmässa. Jag satte i halsen när hon sa det, men hon har ju bara sett dem som de är nu. Jag var ju där under krigsåren med all smutskastning, vårdnadstvist mm.

Nu undrar ni säkert hur dem kunde bli vänner, det förstår jag att ni gör…För det hade jag med undrat… Men den gamla klyschan att hat förenar stämmer. När Valentina, au pairen efter mig i somras var där var ju allt kaos. Hon klarade ju inte av jobbet, var mano depressiv, hade hallucinationer, barnen HATADE henne, grannarna klagade på henne, hon körde sönder bilen och snodde 5000 dollar från Jeff. Kort sagt, en katastrof. Och det var i förtvivlan vad de skulle göra med henne som Donna och Jeff började prata. 

Dem var ju tvugna att prata varje dag, för varje dag var det en incident med Valentina, och barnen vägrade till slut åka över till Jeff för att hon var där. Så under den månaden allt detta pågick hann dem bli vänner, så när Valentina slutligen var ett minne blott så kunde dem liksom inte gå tillbaks till att hata varandra. Inget ont som inte leder till ngt gott:) Men gudarna ska veta att jag fortfarande reagerar när jag hör dem ringa varandra och prata som civiliserade människor;)

Jaja, vi var i alla fall på Oak Lane och jag passade barnen medan dem var inne på mötet. Vi lekte ute i leran, ngt som inte var så uppskattat när föräldrarna kom ut och skulle ha in sina små monster i bilen..haha.

Var vi gjorde sen under veckan minns jag inte, jag vet att jag tidigare hade träffat Ylva, Jeanette och en ny tjej Lina, men det var dagarna innan. Jag och Jade åkte till IKEA för att införskaffa lite förvaring till hennes rum. Jag vet att jag lagade mat och blev mäkta populär. Jeff reste mig till skyarna verkligen…haha… han hade inte ätit ett hemlagat mål mat sen jag åkte 4 månader tidigare så han var i himmelriket när jag slängde ihop lite svensk husmanskost.

Sen bestämde jag mig för att överraska Jade. Vi hade ju som sagt börjat organisera hennes rum, och hade kommit så långt som att sortera saker i högar. Dock låg dessa högar och allt annat överallt i rummet och det såg värre ut än när vi började. Och det säger en del för rummet var inte städat sen 2007 då jag gjorde det senast.. Jag insåg dessutom att om jag inte fixade det här nu så skulle rummet se likadant ut då jag kommer tillbaks i sommar. Så på onsdagsnatten stannade jag uppe tills kl 4 och städade och sorterade upp allt i lådor. Tog fram fina saker, och slängde eller paketerade ner allt det fula. Vi hade även köpt lite saker på IKEA innan som jag nu fixade fram. Möblerade om lite lätt med. Vågade ju dock inte dra fram dammsugaren vid den tiden på dygnet så det blev morgonen efter.

Så torsdagen kom och jag fixade klart Jades rum. När barnen kom över på eftermiddagen sen och Jade fick se sitt rum så var det värt mödan kan jag  säga (varför är det så mkt roligare att städa andras rum än sitt eget?). Hon bara lyste av lycka och vägrade lämna sitt rum på flera timmar. Och som hon sa, ”hennes rum hade aldrig sett så bra ut, inte ens när dem köpte huset”. Det får jag nog faktiskt hålla med om, det blev rent utsagt jävligt bra:)

Senare på kvällen åkte Jade, Naivy och jag och såg på Bride wars på bio. När vi kom hem så tragglade jade och jag hennes repliker till skolpjäsen i timmar innan dem slocknade…

Tiden i Blue Bell

Jag kanske borde sammanfatta tiden i Blue Bell så att jag kan komma till nutid någongång;) Fördelen är att jag har verkligen världens sämsta minne så det här borde inte bli så långt;)

Efter att jag hade kommit till Blue Bell den där torsdagen och överraskat alla så rullade vardagen på precis som om jag aldrig hade vart borta. Träffade gamla vänner, överraskade Maddie mm. På fredagskvällen var jag bjuden till Donna på middag, så var där och myste med Donna, Danny och barnen och såg på Tillbaka till Framtiden och bara hade det gott, inkurad som en liten boll bland Jade och Jake, och en jävla katt som orsakade snuva i tre dagar (Anna och Andreas katt måste vara speciell, det är den enda katt som inte får mig att se ut som Rudolf i tre dygn efteråt). Masade mig hem någongång efter midnatt.

Helgen minns jag inte så mycket av,  jag tog barnen till IKEA (givetvis) och Naivy var en aning uttråkad, hon kunde inte fatta min, J och J´s glädje över att få gå runt och titta på möbler;) Med köttbullar i magen bar det av hemåt igen.

Nya au pairen är lite lagom besatt av tvspel så hon och Jake satt mest och pillade med det medan jag och Jade ägnade oss åt annat. På söndagen målade jag och Jade om lite hyllor i hennes rum mm.

Sen kom veckan och jag minns just inte vad jag gjorde…oops…Var hos Donna en del, träffade Ylva. Barnen var där på tisdag och torsdag och vi lekte och grejade mest med det vanliga. Jag och Jade började röja upp hennes rum för hon vill göra om det så det blir lite mer tonårsaktigt;).

På helgen sen var Jade hos Jessie och jag tog det lugnt på Sylvan. Var och snackade med alla grannar. John, Pat, granntjejen, och några som bor längre ner på gatan. Insåg att alla känner apan, apan känner ingen;) Jag känner några av grannarna, men alla känner tydligen mig…hahaa…så jag fick hälsa och snacka till höger och vänster.

På söndagen åkte vi för att hämta upp Jeff på flygplatsen efter att han hade vart i Colombia i tio dagar. Första timmarna var han väldigt skum, pratade inte mkt med mig och var väldigt speciell. Vet inte vad hans problem var för han snackade en massa med alla andra.

Efter ett par timmar värmde han upp dock och jag fick en present tom…hahaha…jag fick och inte Naivy…den satt fint;) Sen var jag och familjen hemma och grejade tills Jeanette kom och hämtade upp mig för att åka till Coldstone (stället där man designar sin egen glass..). Satt och tjatade ett bra tag.

På måndagen var jag täckmantel. Donna ville träffa sitt ex, nu snackar vi ex som i att Donna var 16år när det begav sig och det hela utspelade sig på 80talet och han var 15 år äldre då som nu, med andra ord inget hot, men väl en av hennes bästa vänner. Daniel är en av världens goaste killar men hans stora minus är att han är väldigt svartsjuk. Så för att rädda husfriden var jag Donnas täckmantel och vi åkte in till Chinatown för shopping och senare lunch med Earl.

Hade en aning svårt att hålla mig för skratt. Hade aldrig träffat Earl men väl sett många foton av honom. Foton som Donna råkade visa mig av misstag… ja, ska inte gå in mer på dem…hahaha… men som sagt, kul att se honom live;) Sen strosade vi runt lite i Chinatown innan vi åkte och hämtade upp barnen…