Sista helgen med gänget…

Så kom då fredagen.. Tillbringade dagen med att åka och shoppa med Naivy. Hade en del som var tvunget att inhandlas inför lördagen (alla hjärtans dag). Vi åkte även och hälsade på en kompis till Naivy som jag är lite bekant med också eftersom hon var här redan på min tid. Hon fyllde ialla fall 27 år så vi åkte dit med lite tårta och överraskade henne innan vi fortsatte vår shopping.

På kvällen sen slängde jag ihop lite chili con carne till middag och Jade hjälpte mig med riset, något som kanske inte var så lyckat…haha. Min mat fick högsta betyg i alla fall, och Naivy åt så det sprutade ur öronen (senare stal hennes mexikanska vänner resterna så jag tror det var ett gott tecken;). Vilket jag ansåg var ett gott betyg eftersom det är ett mexikanskt recept;) Sen satt jag och jeff kvar och pratade lite innan Ylva kom över och snek sig lite mat;)

Vi hade sedan innan bestämt att vi skulle gå på bio och se Confessions of a shopaholic. Men när jeff och jag satt och snackade tidigare under kvällen så undrade han varför jag alltid skulle välja så dåliga filmer. Så sa jag det att om du hittar någon bättre så är du välkommen att ta med oss på den. Så han satte sig ju direkt och gjorde research, till slut enades vi om Slumdog millionaire. Jeff suktade dock efter lite beröm eller ngt och sa att inte vill väl ni unga tjejer ha med en gamling som mig. Jag kontrade och sa att vill jag att du ska dra åt helvete så har jag inga problem med att säga det!!

Så sagt och gjort, vi gick och såg på Slumdog millionaire som var en helt galet bra film! Alla tre satt som klistrade! Det var kanon! Se den! Jeff var dock ledsen att han hade missat chansen att bjuda oss på middag. Så jag sa att det gick bra att kompensera det med att ta ut oss på efterrätt.

Och det gjorde han. Efter filmen åkte vi till Cracker Barrel där vi intog olika godsaker:) Sen masade vi oss hemåt och tittade på College roadtrip innan vi Ylva begav sig hemåt till sina trakter. Jeff och jag satt dock kvar och glodde på Scarface tills vi var så trötta att vi sa god natt. Då insåg jag dock att jag kunde inte sova än. Jag hade alla hjärtans dag saker kvar att fixa. Så sådär framåt morgontimmarna snickrade jag ihop lite kort, alltid ute i god tid…hmmm…

Så kom lördagen och jag var bjuden på brunch hos Donna och company. Så var där i några timmar och åt gott och hade det mysigt. Sen åkte jag och barnen över till Sylvan där vi bytte alla hjärtans dag presenter;) Fick gulliga hemmagjorda kort. Kände mig hemsk som inte hade ngt till Jeff först, han är ju rätt ensam. Så på fredagen hittade jag något som inte var så gulligulligt. En ask, visserligen formad som ett hjärta, men den såg ut som Svampbob med ett jättestort flin och var gjort i något svampliknande material så det tog bort kärleksfaktorn på den;) Den var fylld med hamburgegodis och jag tror han blev glad över att inte vara bortglömd!

Sen var vi alla (Naivy hade sin lediga helg) ute och lekte och cyklade. Vi spelade kubb och alla olika trädgårdsspel jag har haft med mig tidigare. Hade en riktig mysig eftermiddag. På kvällen åkte vi och såg på Hotel for dog på bio. Efteråt tryckte vi ihop oss i en fotoautomat och tog roliga bilder. Har några av dem som hänger på mitt kylskåp här nu;)

När vi kom hem så spelade vi lite rockband, och jag sög inte…hahaha…tro det eller ej men vi klarade alla låtar och ändå spelade jag bas. Jag var grymt imponerad över mig själv, och de andra var nog lika imponerade de;) Vi hade sjukt roligt i alla fall och gick in för det till hundratio procent.

När klockan började bli elva så ringde Donna. Hon ville komma över med en present och säga hej då. Så jag sa till henne att jag skulle vara ute på uppfarten om 5 min. För det har ju alltid varit så att hon inte får kliva innanför dörren hos Jeff. Men när jag hade lagt på så frågade Jeff vad det gällde och jag sa som det var, men han bara ”ring upp henne igen och säg att hon kan komma in, det är ju bara fånigt att ni ska stå på uppfarten”. Eyy what??

Donna var nog lika chockad som jag men hon kom mycket riktigt 10 minuter senare. Hon satt ett tag och tittade på oss när vi spelade rockband, och alla skrattade och hade roligt. Väldigt sjuk känsla det där för alla av oss tror jag, Jeff och Donna hemma hos Jeff och vi hade alla trevligt. Skumt men roligt. Sen slängde vi barnen i säng och Donna och jag satt och pratade.

Jag fick inte ett avskedskort den här gången, men ett längtan tills vi ses igen kort och lite andra småsaker. Efter att vi hade pratat i en timme eller så så var det dags att säga hej då. Inte så farligt den här gången men jag hatar alltid att säga hej då.

Sen hängde jag nere framför tv;n med Jeff ett tag innan det var dags att packa ihop det sista. Efter att Jeff hade varit så konstig den första dagen var allt tillbaks som vanligt. Vi pratade och hade en jättebra vecka, istället ignorerade han Naivy och gör tydligen fortfarande det. Vet inte vad hans grej är men jag hade det bra i alla fall så ska inte klaga!

Till slut knödde jag mig ner i sängen hos Jade. Ja, det var där jag sov under hela min vistelse. Lekrummet där bäddsoffan står var nämligen fylld med leksaker, julklappar och annat och jag kände inte för att röja upp det för att kunna sova där. Och eftersom Jade bara sover hos Jeff tre gånger i veckan och har en STOR säng så bestämde jag mig för att ta den istället. Det funkade fint, lite krig om täcket bara:)

På morgonen sen hann vi bara slänga i oss lite frukost innan det var dags för mig att åka till flygplatsen. Vi lastade in allt i bilen. Och precis som alla andra gånger då dem har tagit mig till flygplatsen så var det en ganska tyst stämning i bilen. Samtidigt så grät vi inte som vi har gjort de andra två gångerna så det kändes som det skulle bli lättare att säga hej då…

Efter att ha checkat in allt mitt bagage så gick vi så långt vi kunde komma innan det var dags att ta farväl. Jeff var ju sitt gamla vanliga osentimentala jag och sa typ ”vi ses ju om ett par månader bara”. Jake talade om att han tyckte det var en väldigt tråkig dag för att jag skulle åka, och han önskade att jag kunde stanna för alltid. Gav både Jeff och Jake kramar innan det var dags att ta farväl av Jade.

Jag trodde verkligen att det skulle bli lätt att säga hej då den här gången i och med att jag visste att jag skulle få se dem om 4 månader igen. Men när jag vänder mig om ser jag att Jade storgråter och då började ju jag tjuta jag med;) Så vi stod där och kramades och grät så det stod härliga till innan jag var tvungen att gå igenom säkerhetskontrollen.

Jag kramade och pussade mina barn en extra gång och sen var det dags att säga hej då, eller see you later kanske passade bättre men det kändes inte så just då. Tårarna rullade ner för mina kinder då jag satte mig på planet. Hade verkligen trott att jag skulle klara det utan, men icke..

Jag hatar att säga farväl. Jag tycker inte om att säga farväl till min familj och mina vänner där hemma, och inte heller  till dem här.

Så något nedstämd anlände jag till Los Angeles. När jag kollade mina meddelanden sedan så hade jag fått från Donna och barnen att ”vi saknar dig redan och har gjort en nedräkningskalender tills vi ses igen. Att få se dig nu mitt i vintern var den bästa överraskning vi någonsin kunde ha fått. Vi älskar dig”

Kortsagt jag hade två underbara veckor och som alltid längtar jag tills jag får se dem igen, missförstå mig inte: jag trivs bra här med. Men inget i USA kommer någonsin att vara som Blue Bell. Det här är ett äventyr, men Blue Bell är hemma när det kommer till USA. Och i juni får jag se dem igen! Innan dess ska jag dock få se min egna familj som kommer om 5 veckor idag:) Ska bli så kul! Längtar!