Life is a roller-coaster, make sure you hold on tight

Hej hej,

har länge tänkt att jag skulle börja skriva här igen… har svårt att förstå att det redan har gått över ett år sen sist.. men vilket år sedan… finns så mycket att berätta att jag inte ens vet vart jag ska börja. Har hänt otroligt roliga saker: hade en underbar termin i LA tillsammans med mitt härliga crew och det var en tid som bjöd på äventyr och upplevelser i massor. Sen väntade en sommar i mitt älskade Blue Bell. Platsen som alltid kommer vara mitt andra hem.

Sen var det dags att bege sig hemåt och jag började läsa på Örebros universitet till samhällslärare.. Fick även här träffa underbara människor och nollningen är ett kärt minne. Sen hände det en massa drama… Skulle åkt tillbaka till USA för att plugga, men eftersom jag hade fått erbjudandet att bo hos min gamla värdfamilj under mina studier fann ambassaden det skumt. Nekade mig mitt visum med motivationen att jag antingen skulle vara min gamla värdfamiljs slav eller ge Jeff sexual favors eftersom ingen skulle låta någon bo hos dem gratis…  Tänk det var mer än vad jag visste. Tydligen finns det inte snälla människor i världen enligt dem… So much for the American dream… Överklagade med en massa dokument som visade på att jag talade sanning. Då ändrade dem hela sin historia och sa att dem aldrig hade anklagat mig för något sådant. Med att dem höll fast vid sitt beslut. Är du nekad visum blir du automatiskt portad på livstid. Finns inget sätt för mig att bevisa att jag talar sanning heller, dem tar ifrån dig all elektronisk utrustning innan du går in i byggnaden och du har ingen rätt att se din fil i datorn. Inte heller vill någon mopsa upp sig mot den amerikanska myndigheten så tyvärr blir man ganska hjälplös.

Blev tokförbannad efter detta och tårarna sprutade, att vara utestängd från sitt liv och alla sina vänner därborta är nog det jävligaste jag har varit med om. Blev så förbannad att jag slog ner buskarna utan för ambassaden medan vakterna bara tittade på… dem stod på min sida… men vad kunde dem göra… ? Jag blev tom förhörd av gränspolisen och dem skrek LIER till mig tvärs över hela ambassaden, och när jag ställde frågor fick jag svaret, “are you challenging an American government person?” och sen blev jag visad till dörren…ohhh så trevligt.

Så där gick den drömmen i stöpet… Och jag skulle ljuga om jag sa att det inte gick en enda dag då jag inte längtar tillbaks… Men livet handlar trots allt om att “suck it up and smile”, och ligger man och gråter dagen lång blir livet inte särskilt roligt

Så Philly byttes mot fortsatte studier i Örebro. Träffade någon som var ruggigt lik mig och som jag hade några grymt roliga veckor med innan personen flyttade. Sen har jag ju även hunnit med en tripp till London med min allra käraste Sofia Och nu sitter jag här och inser att jag snart har gjort klart mitt första år på lärarlinjen. Sjukt vad tiden går… Finns inte plats eller tid att berätta om allt jag har vart med om det senaste året, men trots tråkigheter är det mest fina minnen som finns kvar för gudarna ska veta att 2009 bjöd på sjukt mycket roligheter, så mycket mer än jag någonsin kan berätta. Den säger att USA is the country of dreams  och jag kan inte annat än att hålla med!

Har tagit tid att anpassa sig till ett liv på ett ställe, på en ort, och det i Sverige. Jag saknar mitt kringflackande liv, men jag har bara tagit en paus från det, I will be back Nu blickar jag framåt och drömmer om Australien. Jag må vara portad från USA, men resten av världen återstår ju Och jag är som allra lyckligast då jag får resa

Tills dess njuter jag av livet härhemma med underbara vänner och familj. Kommer lämna det föregående året som en lucka här, är det något ni undrar får ni fråga men nu blickar jag framåt

Puss på er